Klättring är en relativt populär aktivitet/sport inom friluftslivet. Aktiviteten kom till Sverige under 1930-talet och blev snabbt en favorit hos många. Klättringen går att dela upp i flera kategorier och dessa kategorier avgör vilket underlag som gäller och hur själva utrustningen används. Skulle du vara intresserad av att prova på organiserad klättring kan du göra det via Svenska Klätterförbundet. De anser att klättringen ska finnas tillgänglig för vem som helst.
Utrustning
Vilken utrustning som gäller för klättringen beror på vilken typ av klättring du ska syssla med. Det finns till exempel flera typer av hjälmar. Du väljer själv den du tycker bäst om, men se till att den är CE-märkt. Det garanterar att tillverkningen skett enligt de europeiska säkerhetskraven. Samma sak gäller även för resten av din säkerhetsutrustning. Ytterligare en märkning du bör hålla ögat öppet för är UIAA, vilket är klättringens internationella organisation.
En annan viktig del som du behöver är säkringar. Vilka säkringar du bör använda beror på vilket underlag som gäller. Om det finns sprickor i klippan där du klättrar kan du använda dig av kilar samt en mekanisk variant av kamkilen som under belastning expanderar. Hexentrix är en annan typ du kan välja, den har sex sidor som passar i de allra flesta sprickor. Denna säkring försäkras genom vridning när belastning läggs på. Om du ska klättra på släta klippor bör du välja borrbultar som går att fästa. Förutom själva säkringarna behöver du även karbinhakar och rep.
Olika typer av klättring
Traditionell klättring sker med en försteman och en andreman i replag. Förstemannens uppgift är att vara den första som klättrar och den som kopplar fast repet till säkringarna. Andremannen får vänta på marken tills förstemannen tar sig sin första standplats. Då klättrar andremannen upp och plockar med sig säkringarna på vägen. Detta upprepas sedan tills de nått önskad höjd.
Sportklättring
Borrbultar är vad som är specifikt för just sportklättring. De placeras i förhand på underlaget och oftast finns det särskilda förankringspunkter. Detta innebär att den förste klättraren inte behöver ta en standplats som under traditionell klättring.
Klättringen skiljer sig en hel del från andra former. Den utförs bland annat på en relativt låg höjd, max 4,5 meter vilket är Svenska Klätterförbundets tillåtna maxhöjd. Det läggs dessutom en madrass under klättraren som skyddar mot eventuella fall så att ingen säkerhetsutrustning behövs.
Alpin klättring
Alpin klättring innebär klättring på snö, is och klippa. Den kan utföras på två olika sätt, genom kapselteknik och expeditionsklättring. Kapselteknik innebär att den nödvändiga utrustningen bärs hela klättringen utan några stopp på vägen. Expeditionsklättring innebär däremot flera stopp, eller basläger under klättringen som ett sätt att låta personerna acklimatiseras till höjden.
Topprepsklättring
Topprepsklättring innebär när en person klättrar uppifrån och ned med rep. Det är en av de säkrare formerna och innebär att klättraren säkrar vägen upp med ett rep som löper genom den fasta förankringen. Det finns sedan en säkringsman som bromsar eventuella fall.
