Grunderna för en säker vinterväg
En skogsväg under vintern är inte en enda sak, den är en kameleont som byter skepnad med temperaturen. En dag kan den vara en perfekt, hårt tjälad transportled med fantastisk bärighet, starkare än den någonsin är på sommaren. Nästa dag kan ett omslag till plusgrader och regn förvandla den till en förrädiskt hal isgata eller en mjuk, bottenlös fälla. Det är här markägarens ansvar blir som tydligast. Det är avgörande att förstå vägens klassificering, som anger dess bärighet. De flesta skogsbilvägar är Klass C, vilket innebär att de inte klarar transporter under tjällossning eller längre regnperioder. Även bättre vägar, Klass B, kan ge vika under den svåraste tjällossningen. Som markägare är det därför viktigt att inse att vägunderhållet är extra viktigt på vintern, och ibland är den klokaste åtgärden inte att ploga eller sanda, utan att helt enkelt begränsa eller avbryta transporter för att undvika kostsamma skador.
Dränering är A och O även i minusgrader
Man kanske inte tänker på diken och vägtrummor när snön ligger djup, men en väl fungerande dränering är grunden för all vinterhållning. Jag har sett otaliga exempel på hur ett igensatt dike eller en frusen trumma kan skapa livsfarlig svallis. När smältvatten eller grundvatten inte kan rinna undan söker det sig upp på vägbanan och fryser i tjocka lager. En väg med korrekt sidolutning och öppna diken hanterar inte bara regn på sommaren, den minskar också risken för isbildning och försvagar inte vägkroppen med instängt vatten som sedan fryser och orsakar tjälskador. Att hålla vägkanterna lägre än vägbanan är en enkel men fundamental princip. Ett förebyggande och regelbundet underhåll av skogsbilvägar, som sker under barmarkssäsongen, är den bästa investeringen man kan göra för en problemfri vinterväg.
Praktiska metoder och rätt utrustning
När snön vräker ner krävs aktiva insatser. Snöröjning av skogsvägar är ett hantverk. Målet är att bibehålla vägens fulla bredd, vilket är varför markeringskäppar är snöröjarens bästa vänner. Att ploga för smalt skapar höga vallar som snabbt gör vägen oframkomlig, medan överplogning kan skada dikeskanterna. Enligt experter på effektiv snöröjning krävs särskild försiktighet vid broar, som måste hållas helt snöfria, och vid anslutningar till större vägar där man absolut inte får vräka ut snömassor. Mötesplatser och virkesavlägg är också kritiska punkter som måste hållas rena. Vid plogning nära virkestravar måste föraren vara extra uppmärksam så att inte grus och stenar hamnar i virket, vilket kan orsaka stora skador på sågverkens utrustning.
Halkbekämpning och flexibel utrustning
För den enskilde markägaren eller den mindre vägföreningen är det sällan en fullstor plogbil som är lösningen. Här blir istället den egna traktorn den verkliga arbetshästen. Att investera i rätt redskap från en pålitlig leverantör som kellfri är avgörande för att effektivt kunna hantera både snöröjning och löpande underhåll. Ett mångsidigt vägsladd eller schaktblad kan användas för att ploga mindre snömängder, jämna till en packad snöyta och hyvla bort förrädisk, knölig is. Denna flexibilitet är guld värd. När det kommer till halka är sandning den vanligaste metoden. Även om virkesbilarna har egna sandlådor räcker de sällan till för branta backar eller längre isiga partier. Då är det markägarens ansvar att se till att vägen blir säker. Användning av vägsalt bör man vara mycket försiktig med, särskilt i närheten av vattentäkter, för att skydda vår gemensamma miljö.
När kylan blir en resurs: Tillfälliga vägar
I de norra delarna av vårt land har man lärt sig att använda vinterns stränga kyla som en resurs. Istället för att bygga permanenta vägar i känsliga myrmarker eller ödemarksområden anlägger man tillfälliga vintervägar. Det är en fascinerande process där man först packar snön på myren eller i moskogen med hjälp av grävmaskiner eller bandschaktare. När sedan kylan tränger ner fryser marken till en stenhård och bärig vägbotten som klarar både tunga avverkningsmaskiner och fullastade timmerbilar. Enligt Forststyrelsen, som anlägger hundratals kilometer sådana vägar årligen, lämnar metoden minimala spår i naturen. Detta är ett utmärkt exempel på hur man kan anpassa skogsbruket till naturens villkor, vilket gynnar både biologisk mångfald och renskötseln.
Konsten att bygga broar av is
Ännu mer imponerande är konsten att bygga isvägar över sjöar och vattendrag för att nå avverkningsobjekt på öar. Metoden går ut på att först ploga och packa snön på isen. Därefter pumpar man upp vatten från sjön som får frysa i lager ovanpå isen, vilket successivt bygger upp tjockleken. Säkerheten är allt. Istjockleken mäts kontinuerligt, och för att en fullastad timmerbil ska få köra på isvägen kan det krävas en istjocklek på minst 120 centimeter. Det är en otrolig siffra som visar vilken bärkraft fruset vatten kan ha. Dessa isvägar är ett lysande exempel på hållbar infrastruktur som eliminerar behovet av permanenta broar och minskar trafiken i skogarna under den känsliga sommarperioden.
En tyst överenskommelse med vintern
Att underhålla en skogsväg på vintern är i grunden ett långsiktigt åtagande. Det handlar om att förstå och arbeta med naturen, inte mot den. Varje åtgärd, från att rensa ett dike på hösten till att ploga snö efter ett ymnigt snöfall, är en del av en större helhet. Det säkerställer inte bara att virket kommer fram till industrin, utan också att vi andra, jägare, skidåkare och naturälskare, kan fortsätta att nå ut till de platser vi älskar. Kanske för att uppleva naturen med en husvagn eller bara för en dagsutflykt. Nästa gång du färdas längs en tyst, plogad skogsväg en krispig vinterdag, skänk en tanke till det kunnande och det arbete som ligger bakom. Det är en konstform som utövas med schaktblad, plogar och en djup respekt för vinterns kraft, en tyst överenskommelse som ser till att vi kan fortsätta möta naturen på dess egna, storslagna villkor.
